Vi tog oss alla fyra först till Skottvångs gruva utanför Mariefred. Den har gjorts om till ett minnesmärke över gamla tiders gruvbrytning.
Denna dag skulle en mila tändas. I en mila får trä brinna under strypt syretillförsel. Därvid bildas träkol. Förr i tiden användes träkol till att smälta malm till exempelvis järn eller stål. För att strypa syretillförseln täcks milan med torv, mossa eller kol.
Här är milan färdig att antändas. Trät som ligger överst är inte vedklabbar utan tunna trästickor som bundits samman. Jag tror att de i första hand är till för att tända milan, som har grövre träbitar i sitt innandöme.
Många har samlats i väntan på tändningen och ett spelmanslag spelar i tidsenliga kläder.
Det köps en del också.
Nu tänds milan och de sammanbuntade stickorna förs ned med linor. Lite oklart, men jag tror de doppades i tjära först.
Charlotta dokumenterar.
Elden får fart. Det får inte slå upp lågor från milan. Om så sker, måste de genast släckas och det var kolarens uppgift. Han skulle då täcka lågorna med mer kolstybb, mossa eller torv. Han vaktade dag och natt.
I sådana här kolarkojor bodde kolaren. Att vakta milan var en slitsam och ensam uppgift inne i skogen. Om det har Dan Andersson diktat, värdens bästa poet, säger Sofia Karlsson (en av de bästa vissångerskorna, säger jag).
Gruvhål fanns det gott om.
Malmprover fanns i museibyggnaden.
Skillnaden mellan järn och stål:
Så åkte vi hem till Charlottas och Dags sommarstuga, Hasselbacken.
Där fanns ett fiskgjusepar med ungar. De flög ut över Mälaren och kom tillbaka med fisk i klorna. Här är en av dem på väg, troligtvis är det med en gädda. För en amatör som jag var det en lycka att se vad jag fått att fastna på minneskortet.
Här landar den med fångsten i boet medan ungarna skriker.
Teknisk information för den fotointresserade
För den fotointresserade kan jag berätta att jag har en Canon EOS 5 D, Mark II, alltså en kamera med fullformats-sensor. Jag använde ett objektiv från Canon utan bildstabilisator med telezoom EF 70 - 200 mm och med största bländare f4. För att få bättre förstoring använde jag en telekonverter med 2 gångers förstoring (x2).Som jag minns det, ställde jag in objektivets zoom på 200 mm, vilket med telekonvertern blir 400 mm. Största bländare med telekonverter blir då inte f4 utan f8. Ändå visar bildinformationen (på bilden med gäddan) att jag använt 270 mm. Det tycks som om bildinformationen om brännvidd inte blir korrekt, när telekonverter används. Eller så var zoomen inte inställd på 200. Eller också har det något med min okunskap att göra. Övriga bilddata är ISO 320 och slutartid 1/250.
Fiskgjusen med gäddan är i viss utsträckning bearbetad i Apples Aperture. Den i boet är inte bearbetad alls.
Bilden på fiskgjusen med gäddan är något oskarp. Skulle skärpan ha blivit bättre, om jag hade ställt in en kortare slutartid? Kameran skulle då ha ändrat ISO-talet förmodar jag, ty bländaren går ju inte att göra större än f8. Eller skulle jag ha ställt in den på Al Servo, där kameran själv ändrar och söker bästa fokus på ett rörligt motiv tills bilden tas? Eller skulle jag ha ställt in den på kontinuerlig bildtagning, där kanske en av flera bilder blir bra? Eller skulle jag t o m ha kombinerat Al Servo med kontinuerlig bildtagning (om det nu går)? Eller går det t o m att kombinera Al Servo med kontinuerlig bildtagning med olika exponeringar? Kanske hade det varit bättre att inte använda telekonvertern. Då hade jag kunnat använda bländare f4 med en kortare slutartid och förstora fiskgjusen i Aperture. Någon som vet nå´t om detta fotografiska problem att få skärpa och förstoring på avstånd utan att köpa ett objektiv på 85 eller 100 tusen kronor?
Att fota med en avancerad systemkamera är inte lätt. Det finns nästan hur många möjligheter och kombinationer som helst. Man blir förvirrad. Lär sig något och sen glömmer man det. Får pröva mig fram och framför allt öva.
Stativ är ju en nödvändighet när man använder teleobjektiv utan bildstabilisator. Nu hade jag bara ett enbent stativ med mig. Stativet rörde sig för mycket, när jag försökte fånga fiskgjusen i sökaren. Jag fick ta bilden utan stativ. För att fånga så rörliga motiv som fåglar behöver jag ett teleobjektiv med stabilisator och med zoom. Jag har tidigare fått rådet att köpa fasta objektiv. De ger bättre bildkvalitet. Det är nog sant, men när scener från naturen blixtsnabbt ändrar sig, när motivet dyker upp utan förvarning, ibland på nära håll, ibland på långt håll och man bara har sekunder på sig, då måste bildytan blixtsnabbt ställas in på zoomen. Man hinner inte byta objektiv. Ännu mindre springa närmare.
Så småningom får det lov att bli ett teleobjektiv med zoom och bildstabilisator. Den stora frågan är då om ett sådant går att kombinera med den telekonverter jag har. Funderar på Canon EF 70-300/4-5,6 L IS USM.
Objektivet utan bildstabilisator får jag sedan använda under mer lugna förhållanden.
